Information

Showdans betyder “visa dans” vårt mål är att uppträda. vi gör olika dansstilar och koncentrerar oss på att göra lektion er som är roliga och där eleverna utvecklar styrka, kondition, flexibilitet, teknik, rytmkänsla, koncentrationsförmåga, grupparbete och uppträdningsförmåga. Allt förmågor som behövs på alla Områden i livet. Grupperna dansa till de senaste hit-låtårna. Vi gör Streetdance, Breaking, Magdans, Zumba, Latinomix, salsa ........ Dansmaterialet är anpassat till varje grupps förmåga och framförallt önskemål.

Vass Dans
Polstjärnegatan 51
72460 Västerås
Mobiltfn 073-212 84 04
Tel: 021-35 50 07
E-post zumbasweden@hotmail.com

Prova på:
Är du osäker vilken kurs du ska gå. Man kan prova på ny kurs under ÖPPET HUS i hela 1:a veckan HELT UTAN KOSTNAD

Våran PlusGirot 1697454-5

EXTRA:

Workshop, privatlektioner:

  1. Salsa
  2. Zumba (Latino aerobic)

Mer info ring till oss Tfn 021/355 007 eller 073/2 128 404.

Danser

  • SALSA
  • STREET/HIPHOP
  • MAGDANS
  • BREAKING/BREAKDANCE
  • BARNRYTMIK
  • ZUMBA

SALSA

Salsa är en musikgenre med latinamerikanskt ursprung. Den har utvecklats ur ett antal traditionella afro-karibiska musikstilar (son, guaracha, mambo, guaguanco, cha cha cha med flera) som kommer från Kuba. New Yorks latinamerikanska kvarter, Spanish Harlem, har haft stor betydelse för salsan. Salsan är idag så internationaliserad att den inte förknippas med något enskilt land.

Historik

Namnet Salsa uppstod som en samlingsbenämning på latinamerikansk musik i New York under 1960-talet. Många av de stora artisterna blev snabbt knutna till skivbolaget Fania Records, som grundades 1964, och under beteckningen La Fania All Stars har musiker som Celia Cruz, Ray Baretto, Willie Colon och Ruben Blades gjort stor succé världen över. Pérez Prado, Tito Puente, Marc Anthony, Juan Formell från bandet Los Van Van och David Calzado från bandet Charanga Habanera är andra välkända salsa-artister.

STREET/HIPHOP

Hiphop, även rapmusik, är en musikstil som växte fram i USA under mitten på 1970-talet, och blev en stor del av modern popkultur under 1980-talet. Musiken består av två huvuddelar: rappande (MCing) och DJs (hiphopproduktion och scratching). Tillsammans med hiphopdanser (främst breakdans) och gatukonst, främst graffiti, komponerar dessa de fyra elementen av hiphopkulturen.
Hiphopmusik består oftast av assonans, alliteration och rim. Rapparen är ackompanjerad av ett instrumentalt musikspår, ofta hänvisat till som ett beat, framfört av en DJ, skapad av en skivproducent eller en eller flera musiker. Historiskt har dessa beats ofta skapats av att sampla annan musik, ofta funk och soulmusik. Under senare år har det dock blivit vanligare att beatet byggs upp kring individuella trumsamples. Som tillägg till beatet används ofta andra ljud. Låtar är ibland även helt instrumentala, som ett sätt att visa upp skicklighet hos en DJ eller producent.

MAGDANS

Egyptisk dans
Vår dans har inget med tusenåriga gudinneriter att göra. ”Magdansen” är en relativt ny dansform, skapad för scenen runt 1920
Däremot finns det folkliga danser som har hållits relativt ursprungliga genom tiderna av speciella artistfamiljer eller stammar, där både konsten att spela och konsten att dansa fördes vidare genom generationerna, nämnas bör Ouled Nail i Algeriet och Ghawazee i Egypten.
Egyptierna själva kallar dansen för Raqs Sharqi, dans från östern.
Ordet magdans finns nedskrivet i samband med Napoleons fälttåg i Egypten under 1800-talet. Soldaterna lär ha sett kvinnor röra på kroppen på ett sätt de inte var vana att se i dans. De kallade dansen de sett för Dance du Ventre. Det kan ha varit första gången den här dansen kallades för ”magdans”.
Den dans soldaterna såg var en form av underhållningsdans som ofta dansades av kvinnor från särskilda artisfamiljer.
Under 1800-talet i västvärlden blomstrade Orientalismen i västvärlden, drömmen om orienten tog sig uttryck i resor, målningar och berättelser. Många resenärer beskriver den dans de har sett som osedlig, Gustave Flaubert som reste i Egypten runt 1849 berättar hur han tvingade en mycket berömd men ganska ovillig dansös att visa sin dans. Man skall komma ihåg att den dans dessa resenärer fick se var en vulgariserad form, de utbildade dansöserna var bannlysta från Kairo. Den riktiga Raqs Sharqi, var en förbjuden dans för väster-länningar. Den utfördes av kvinnor utbildade i sång, dans, poesi och som ibland även kunde spela något instrument.
Dansen lever dock kvar hos folket. Att fira ett bröllop eller en födelsedag utan en dansare var otänkbart. Men från ca 1920 ändrar dansen karaktär, den splittras i två grenar. Det börjar byggas upp kabaréer i Kairo med de franska kabaréerna som förebild. Och nu börjar det som idag kallas magdans eller mer riktigt, kabarédans, ta form.
Influenser
För att göra dansen mer scenisk, tränade många av dåtidens stjärnor för ryska balettkoreografer, man kan än idag se balettinfluenserna i kabaréstilen. Även de folkliga danserna sätts under de ryska koreografernas ögon och görs mer sceniska.
1930-talets Hollywood hade en stor påverkan på den Egyptiska filmindustrin och många av dansstjärnorna var även skådespelare. Amerika influerade även kostymmakarna vid kabaréerna. Genom de här influenserna utvecklas kabarékostymen, den så välkända med bar mage.
Till västerlandet
1889 visades dansen för första gången i västerlandet på den stora världsutställningen i Paris. Där underhöll en "Algerisk by" besökarna bl.a. med dans.
Det här var ju innan kabaréstilen uppfanns så dansarna var klädda från topp till tå, ändå fångade de intresset av en amerikansk affärsman som 1893 på världsutställningen i Chicago visade upp "byn".
Det kom dock inte så mycket folk som han hade hoppats så han började marknadsföra samma föreställningen som vågad, ej för kvinnor och barn. Det tricket fungerade och nu flockades publiken.
En kvinna från den "Algeriska byn" stannade kvar och började undervisa och sakta men säkert spreds dansen i västvärlden. Det har säkert funnits influenser från andra håll t.ex. i Europa men de är tyvärr ännu höljda i historiens dunkel.
För att ses som en bra Raqs Sharqi dansare är det viktigt att man kan den arabiska musiken. Det är inte som i t.ex. Indisk dans där man ofta dansar en historia utan som dansare skall man uttrycka musikens alla nyanser, att föra en dialog med musiken.
Musiken skiljer sig väsentligt från västerländsk musik genom att melodin ofta är en relativt enkel slinga/skala där varje musiker improviserar sitt instrument runt melodin och de olika rytmerna markeras med trummor.
I dag finns i Egypten, precis som i Sverige, olika typer av musik alltifrån den klassiska musiken över folkmusiken och popmusik till hip hop.

BREAKING/BREAKDANCE

Breakdance är dansstilen "breaking"s mer alldagliga namn efter att media introducerade dansen för världen. Dansstilen, som är ett av elementen i den ursprungliga hip hop-kulturen från 1970-talet, var populär under 1980-talet. De fyra elementen inom hiphop är DJ, graffiti, rap och breaking. Utövas världen över och utvecklas i takt med dansarnas egen utveckling. En utövare av breaking kallas på svenska breakare, det finns även de könsspecifika b-boy och b-girl. Bland de länder som har flest breakare i världsklass räknas Sydkorea, USA, Frankrike och Tyskland.
Dansstilen kommer från en mängd dansstilar som rocking, och även kampsporter som exempelvis capoeira. Breaking är under ständig utveckling och influeras fortfarande av andra dansstilar och sporter då dansen handlar om att uttrycka sig själv och sätta en personlig prägel.
"Break" i breaking kommer av DJ:ers användning av två skivspelare för att förlänga trum-break:en i låtarna med två exemplar av samma skiva (en DJ från hiphopens barndom som ofta förknippas med breaking är DJ Kool Herc). Som en följd av den musikaliska inriktningen mot breaks började dansarna att allt mer gå ner på golvet och göra mer akrobatiska steg.

BARNRYTMIK

Kortfattad historik
Jaques-Dalcroze undervisade i gehör och harmonilära på konservatoriet i Genève. Enligt gammal tradition skulle studenterna skriva harmonier direkt från huvud till papper, utan att först kontrollera hur det lät (på pianot). Han insåg att de inte hade en aning om hur det de skrivit egentligen klingade. Han noterade också att de gärna använde kroppsrörelse som hjälp vid gehörsövningar liksom att vi människor i största allmänhet, gärna börjar röra på oss när vi lyssnar till musik. Dessutom är det ju faktiskt så att allt insrumentalspel börjar med en rörelse i kroppen. Hans slutsats blev att kroppen är ”huvudinstrumentet”, att man måste börja med att musikalisera människan, därefter är det dags att ge sig i kast med instrumentalspel, sång eller dans. Jaques-Dalcroze hade en holistisk syn på människan - dvs att kropp och själ hör ihop.
Jaques-Dalcroze var också en livlig debattör och han hade både det ena och det andra att säga om dåtidens musikundervisning i skolorna och om baletten (han tyckte att dansen ofta saknade riktig koppling till musiken).
Allt detta ledde till att han började experimentera med att använda rörelse i syfte att utveckla elevernas musikalitet. Han fann att resultatet var mycket gott och så småningom började han resa runt i Europa och ge föreläsningar och uppvisningar med en grupp studenter.
Under dessa resor kom han i kontakt med en tysk industriman, Wolf Dohm, och tillsammans startade de 1910 en skola i Hellerau utanför Dresden. Men så kom första världskriget och Jaques-Dalcroze blev tvungen att lämna Hellerau.
Han begav sig då tillbaka till Genève och där startade han en rytmiklärarutbildning, Institut Jaques-Dalcroze. Skolan finns fortfarande, där utbildas förstås rytmiklärare, men den fungerar också som ett slags center för ”rytmiken i världen”. Med jämna mellanrum arrangeras här internationella rytmikkongresser & kurser, för såväl utbildade lärare som studenter och amatörer. Rytmiken har utvecklats med tiden och finns nu representerad i många delar av världen.
Till Sverige kom rytmiken med svenskar som studerade hos Jaques-Dalcroze. I dag är det musikhögskolorna som utbildar rytmiklärare i Sverige, rytmik är en helt enkelt en inriktning inom ramen för musiklärarutbildningen.
Rytmik - några ord om vad det handlar om
Kortfattat kan man alltså beskriva rytmik som en metod där kroppen är huvudinstrumentet. Man studerar musik med hjälp av rörelse. Rytmiken är en utomordentligt bra metod för att studera musikens element och eleverna får en bra grund för framtida studier i musik och dans. Arbetssättet (rörelse, improvisation, föra-följa-övningar, att det sker i grupp etc.) gör att eleven också lär sig en mängd saker utöver det musikaliska. För barnet är musik och rörelse en helhet och rytmikmetoden har denna helhetsupplevelse som utgångspunkt.
Rytmikmetoden kan användas i många olika sammanhang och på väldigt olika nivå. Här på Studio Dalcroze undervisar jag små barn från 1 år och upp till tonåringar som har rytmik i parallellt med fiolspel. Och så har vi babyrytmiken, där är det ett slags ”vuxenrytmik” på amatörninvå, eftersom det ju är föräldrarna som ”rytmikar” med sina små barn.
Man kan finna rytmik i kommunala musik- och kulturskolor, och då är det vanligt att rytmikläraren går in och arbetar i grundskolan. Rytmik brukar finnas som ämne på musiklinje i gymnasieskolor och på folkhögskolor. Ämnet ingår i utbildning av såväl blivande lärare som blivande musiker på musikhögskolorna. Rytmikämnet brukar också ingå i andra lärarutbildningar exempelvis till förskollärare. En del rytmiklärare har specialiserat sig på att arbeta med människor med funktionshinder av olika slag, barn och/eller vuxna.
Rytmiken är ett brett och flexibelt ämne, självfallet är det stor innehållsmässig skillad på en småbarnslektion och en lektion med blivande dans, även om grundidén är den samma. En rytmiklärare är helt enkelt ubildad att ”tänka rytmik”, att tillämpa rytmikmetoden på det material man vill lära ut. I en småbarnsgrupp blir det mycket lek, i en ”dansgrupp” kan det handla om kluriga rytmer i både händer och fötter, eller kanske att gestalta ett musikstycke i rörelse. När jag själv ska lära mig att spela något som är lite svårt, tar jag gärna till lite rytmikövningar, som jag tycker är ett oslagbart hjälpmedel.
Barn är naturligt musiska. De sjunger spontant när de leker, de kan improvisera fram en hel berättelse, de rör på hela kroppen när man sjunger för dem osv. Mycket av det arbete jag gör med de yngre barnen går ut på att fånga upp, stimulera och vidareutveckla detta musiska förhållningssätt. Vi kan ta ”att gå” som exempel. Gå kan man göra på många olika vis, Man kan ”bara gå”, rakt upp och ner, men man kan också gå i puls, sjunga samtidigt, på slingriga stigar, som en dans, tungt, lätt, baklänges osv...
Med de äldre barnen använder jag rytmik som hjälpmedel vid inlärning av olika musikaliska begrepp. Då kan det handla om att förtydliga, förstora, visualisera och bena upp. Vad menar jag då med det? Jo, om jag exempelvis ska spela en besvärlig rytm på mitt instrument, så har jag ett finmotoriskt problem att brottas med. Om jag i stället övar rytmen med hjälp av händer och fötter, så har jag förvandlat mitt finmotoriska problem till ett grovmotoriskt - förstorat. Det blir då tydligare, jag kan lättare se vad jag gör - visualisering. Dessutom har jag för en stund lagt instrumentet, som kan innebära egna motoriska bekymmer, åt sidan - jag har benat upp det en smula. Sedan, när jag lärt mig utföra rytmen med kroppen, blir det lättare att utföra den på mitt instrument.
Det är också en poäng att vi angriper ett problem från flera olika håll, tränar samma sak på flera olika sätt. Det sätter större avtryck i minnet och ökar förståelsen. Det rimmar också väl med teorin att människor har flera olika typer av intelligenser och olika inlärningsstilar (åtta, nio eller kanske fler, professor Howard Gardner m. fl.). I all undervisning bör man då se till att inte bara ensidigt stimulera en av dessa, utan att få med flera, så att alla elever ska ha samma chans att förstå.
Genom improvisationer, såväl dansimprovisationer som instrumentala, tränar vi fantasi och uttrycksförmåga.
Jag skrev tidigare att man också lär sig andra saker utöver det musikaliska. Bollen får bli ett exempel, för det brukar nästan alltid förekomma en boll på mina lektioner.
Minstingarna får rulla boll till varandra, med en visa. De tränar sin grovmotorik och öga-hand-koordination. Det är också en social träning, alla ska få bollen en gång, det är inte alltid så lätt att lämna den ifrån sig. Och ledsamt är det när den åker in i skåpet - men den kommer ju tillbaka nästa gång!
Så har man vuxit lite grand. Vi kastar bollen till varandra, och sen studsar vi den. Nu behöver vi samarbeta. Jag ska fråga min kompis om han är beredd. Man måste alltså kommunicera verbalt och vad är det nu den här kompisen heter? Man lär sig också att bedöma avståndet och hur mycket kraft man behöver för att bollen ska komma dit man tänkt.
Vi har även bollsånger för att studsa och kasta till varandra...
När barnen väl har lärt sig att behärska bollen motoriskt, kan vi använda den för att träna musikaliska begrepp. En boll kan studsa i olika taktarter, bollar i olika färger kan representera olika fiolsträngar eller olika ackord. Och bollar är underbara att använda i rörelse- och dansimprovisationer, man kan låta den studsa och väsnas och man kan få den att sväva alldeles ljudlöst i luften...
Nu har jag uppehållit mig kring lärandet, men det finns förstås en annan aspekt, som jag tycker är precis lika viktig – det är en glädje att sjunga, spela och dansa!
Det är naturligtvis långt ifrån alla som har ambition att lära sig spela ett instrument eller att gå i dansskola, men jag tycker att alla har rätt att få uppleva musikglädje, inte bara som konsumenter utan även som utövare, och inom rytmiken finns stora möjligheter till detta.

ZUMBA

Zumba är till att börja med, en blandning av kul musik! Till musiken skapar vi ett dynamiskt, spännande och effektivt träningsystem. Varje låt har en egen koreografi utformad av enkla danssteg. Och alla låtar tillsammans utgör en intervallträning, det vill säga en kombination av snabba och långasamma rytmer. Detta ger som resultat större kalori- och fettförbränning, generellt förbättring av konditionen och komplett kroppstrimning.
Du behöver INTE kunna dansa! Zumba skapar en party-lik känsla där alla är välkomna att delta och röra på sig. Om du tycker att du är lite “okoordinerad” och är lite rädd för dansgolvet, oroa dig INTE! Zumba finns för att ha roligt! Det enda du behöver är att “följa flödet” och ha skoj på FESTEN! Zumba är SUPER-LÄTT!

MUSIKEN

Det mesta av Zumbas musik är latinamerikansk. Du kommer att upptäcka att du plötslig dansar merengue, salsa, reggaeton, cumbia, flamenco, calypso och mycket annat. Vi går genom de fyra-fem stegen i varje låtkoreografi och har skoj. Det är inte viktig att få de rätt. Det viktiga är att man har roligt medan man rör på sig. Varje deltagare väljer intensiteten på sin träning och hur mycket vikt han eller hon vill lägga på det tekniska i dansen. Det enda viktiga när man zumbar är att ha roligt.
Eftersom de latinamerikanska rytmer som utgör Zumba är heta, sexiga, exotiska och explosiva, kommer du känna dig motiverad att träna. Som de flesta, kommer du att älska Zumba och vilja komma tillbaka och träna mer!

RESULTAT

- Zumba är effektiv! Du kommer att gå ner i vikt om du så önskar. Du kommer att hålla dig i form. Och du kommer att upptäcka att din träning är unik och rolig.
- Zumba är bra för själen! Zumba är en “känna sig glad”-träning. Och du kommer att få ny och fräsch energi efter varje pass.
- Zumba är bra för hjärnan! Du kommer att dansa bort dina bekymmer och slappa av medan du tränar.
- Många hälsofördelar som du kommer att känna i längden.
- Utanför dina Zumbapass finns det stora chanser att du imponerar på de du känner med alla de nya dansestegen du kommer att lära dig. På fester och dansgolvet blir du säkerligen kungen eller drottningen. Det finns även chanser att du till och med lär dig lite spanska!

VAD BEHÖVER JAG FÖR ZUMBA?

Bara dina vanliga träningskläder inne tennis skor. Vatten och en handduk kan vara bra också